Navigation
Recension

Människor och miljöer i tjugotalets Marielund

Folke Vallin
Gamla Norrköping/Stadsbiblioteket

1920-talets Marielund finns inte mer. Två kontraster.

Värmlandsgatan mot Järven 1966… …och 2003.

Korv-Nisse, Figge Granlund och Ler-Jocke kallades några av de profiler som befolkade Marielund under 1920-talet. Folke Vallin skildrar i sin lokalhistoriska tillbakablick en stadsdel som pulserade av liv. Det är alltid roligt att gå på upptäcktsfärd i barndomslandet. Att besöka platsen där man lekte som barn, antingen det nu var en vitsippsbacke i lantlig miljö eller ett sjudande stadskvarter. Man känner alltid igen något av den gamla miljön, en och annan detalj som bevarats genom årtiondena och slår an en sträng djupt inne i själen. Men i vissa fall är sådana igenkännanden helt omöjliga, så starkt har förändringens vindar blåst. Det gäller till exempel den gamla förstaden Marielund i norra delen av Norrköping. Går man Stockholmsvägen ut från Norr tull kommer man snart till Marielund på vänster sida av gatan. Där ligger Söderströms gjuteri med sina karakteristiska låga byggnader. Och där ligger Marielundsskolan.

Med sedan är det definitivt slut med de gamla referenspunkterna. Allt annat är rivet och bortsopat för alltid. En ny och mäktig stadsdel med stora och dominerande huskroppar från miljonprogrammets dagar tornar upp sig över hela ytan. Det är för all del mycket grönska som bäddat in husen så här i vårens tid men jag förstår om gamla Marielundsbarn på återbesök har svårt att uppbåda någon återseendets glädje. Här låg förr en stadsdel som i en ny liten bok betecknas som något av det unikaste som någonsin existerat inom Norrköpings gränser. Det är Föreningen Gamla Norrköping som i sin publikationsserie om Norrköpings och Norrköpingstraktens kulturhistoria givit ut ett femton år gammalt manuskript författat av den nyligen bortgångne litografen Folke Vallin och redigerat av Örjan Bergman.

Folke Vallin var född och uppvuxen i Marielund och den skildring han gör av sin barndomsstadsdel andas både kärlek och minnesgodhet. Det är 1920-talet som Vallin för oss tillbaka till, en tidpunkt då Marielund – eller Lilla Gjuteriet som området också kallades – upplevde sina mest livaktiga och händelserika år. Och Folke Vallin är en utmärkt och skarpögd iakttagare när han tar oss med på sin guidade tur. Det är en i högsta grad levande stadsdel med ett pulserande liv han förevisar. Här fanns ett tiotal livsmedelsaffärer, fyra bagerier, mjölk-, kött- och fiskaffär och två tobaksaffärer – vilken service.
Det är verkligen nyttigt och lärorikt att bläddra igenom Folke Vallins bok. Även om den inte går på djupet så öppnar den många avslöjande perspektiv på en tid som trots allt inte är så avlägsen. Tiobarnsfamiljer i pyttesmå omoderna lägenheter medförde förstås många problem men utvecklade också samarbetsförmåga och generositet. Vårt miljötänkande är inte så nytt som vi gärna föreställer oss. I Marielund och på de flesta andra håll fanns det gott om lumpsamlare och lumphandlare som tog till vara det mesta, låt vara att det skedde av ekonomisk nödvändighet och inte av miljömässiga visioner. Här hittar vi också upphovet till senare tiders loppmarknader. En annan yrkeskategori som vi ideligen stöter på i boken är åkare med häst och stall på gården. Folke Vallin idylliserar måhända livet i sin barndomsstadsdel men han har en förmåga att leta fram det unika och tidstypiska. Inte minst skolinteriörerna ger många exempel på detta. Kanske var det den här sammanhållningen som gav sådan skjuts åt idrotten i Marielunds IF och Norrmalms IK. Det är ganska betecknande att det var i de norra förstäderna som den nya storklubben Sylvia började rekrytera talanger. Och så fanns Friska Viljor, pojkklubben grundad 1917 med syftet att fostra pojkar till goda kamrater. Här blomstrade olika aktiviteter, bland annat teaterverksamhet. Och här växte förmågor som ”Långa Calle”, det vill säga Calle Reinholdz in i nöjesvärlden och blev kända förmågor.

På gränsen mot betydligt finare Röda stan gick Tulegatan och där hade smidesmästaren Gustaf Adolfsson sin verkstad. Det var här skådespelaren Edvin Adolphson växte upp i början av seklet. Även han har i sin memoarbok Edvin Adolphson berättar givit några glimtar från livet i Norrköpings norra förstäder.
Men Folke Vallin inventerar gårdarna i Marielund mera i detalj och plockar fram Korv-Nisse, Figge Granlund, Ler-Jocke och många fler som på sin tid gav liv åt de kvarter som nu inte längre finns i sin ursprungliga form. Därmed fyller han en viktig uppgift i stadens lokalhistoria.

Gunnar Henrikson