Navigation

Swartziska huset

Fastigheten Knäppingsborg, Kv Nya Strömmen, Järnbrogatan 1

Byggnadshistoria

Fastigheten Knäppingsborg inköptes av Petter Swartz 1761. Allt utom ett stenhus brann1803, byggdes upp igen , ärvdes av John Swartz 1819 och klarade sig vid storbranden 1822.
Nuvarande hus byggdes efter ritningar av stadsarkitekten Carl Theodor Malm och stod färdigt1842. Empirefasaden mot Järnbrogatan är helt oförändrad. Undervåningen användes till kontor och övervåningen till bostad.

I undervåningen fanns endast betjäntens rum samt några förrådsrum som endast kunde nås från köket, som också tillsammans med pigkammaren låg i bottenplanet. En trappa förband köksregionerna med bostadsvåningen.

Huset hade T-form, vilket var ovanligt. T:ets skaft innehöll i undervåningen bagarstuga samt tvätt- och strykrum och var förmodligen sammanbyggt med vedbod, avträde och stall. Dessa delar har överbyggts av en fabriksbyggnad, även om delar av stallet finns kvar.

Till vänster om valvet låg den del av byggnaden som kallades sommarsalongen, ett stort rum i husets hela bredd men invändigt avdelat på kortändarna av kolonnbågar. Mot norr ledde stora dörrar ut mot trädgården, som gick ända ner till vattnet och slutade med ett litet lusthus på den d k kanalholmen, dit man kom över en spång. Trädgården var berömd för sina vackra träd, som hängde ut över strömmen. Lusthus och trädgård försvann vid ombyggnaden år1876. När kraftverket Bergsbron-Havet byggdes på 1920-talet lades schaktmassorna upp bla i det som nu är Strömparken.

För att återgå till själva huset kommer man genom den stora svängda trappan, där man kan se hur trappan var målad under olika perioder på 1800- och 1900-talet. Den egentliga bostadsvåningen byggde på herrgårdsplanen och hade mot huvudfasaden fyra rum i fil med fri genomsikt, från söder räknat sängkammare (idag Ribbingska salongen), förmak, salong och matsal. Matsalen upptog nästan hela husets bredd men var avskuren mot öster av spiraltrappan till sommarsalongen och ett serveringsrum.

Mot gården låg, från söder till norr, ett stort toilettrum och barnkammare samt i förbindelse med T:ets lilla trapphus även en stor handkammare (idag på platsen för ìBodagenî). Utbyggnaden mot öster, i T:ets skaft, innehöll i detta våningsplan s k detacherade rum, dvs gästrum och andra extrautrymmen. Så såg det under norrköpingskungens, John Swartz, tid. John föddes 1790 och avled 1853.

Sonen Erik (1817-1881) övertog bostaden och gjorde vissa förändringar 1876, då han bl a offrade kanalträdgården för att bättre kunna utnyttja vattenkraften. Erik eller den unge sonen Pehr lät 1881 göra valvet mot Järnbrogatan, även om det tidigare funnits en passage här.

Pehr (1860 - 1939) gifte sig 1889 med Dagmar Frisell och gjorde 1897 den mest genomgripande förändringen i bostadsvåningen. Arkitekt för ombyggnaden var slottsarkitekten Agi Lindegren. Alla förbindelser mellan våningarna togs bort utom huvudtrappan. Hela undervåningen blev kontor förutom entrédelen. Det fanns också en mindre bostad i undervåningen. Sängkammaren blev stor salong som gränsade till biblioteket. Förbindelsen med den tidigare salongen stängdes och av denna blev i stället matsal. Den forna matsalen blev sovrum och avdelades ytterligare av smårum. Mot söder sammanbyggdes Swartz kontor med huvudbyggnaden genom ett magnifikt galleri och terrasser med utsikt över strömfallen och industrierna.

1912 flyttade Pehr Swartz med familj ut till Djurön. En av döttrarna bodde kvar i fastigheten.

Senare flyttades köket från bottenvåningen till gästrumsvåningen och ett gavelrum inreddes på vinden. Södra gaveln berikades av en balkon med smidesgaller och ett burspråk.

Bostadsvåningen disponeras sedan 1981 av Föreningen Gamla Norrköping.
Fastigheten ägs idag av Byggnads AB Henry Ståhl.

Uppgifterna baserar sig på Kerstin Sandbergs skrift om huset.
Texten har tagits fram i samband med Kulturnatten 2003 av föreningen Norrköpings aukt. guider.